köttslig ångest
Det handlar om att inte stå ut en enda sekund till med sig själv: att spendera varje natt med någon man inte trivs med; att vakna upp med någon man känner sig obekväm med och vars samtal vid frukostbordet man inte står ut med. Ack, aldrig trodde jag att jag efter tonåren skulle konfronteras med dessa hjärnspöken igen. Men spökena från förr hemsöker mig igen och jag vill inte påminnas om ångesten som sätter sig under huden. Den härskna lukten av kött under sin förruttnelseprocess sprider sig i lägenheten och går inte att vädra ur- den kommer innifrån. Kan man fly? Nej aldrig från sig själv. Bäst före datumet är passerat. Det finns inget att tillägga.
armbrytning och beska droppar
Jag vaknar upp med ett ryck mitt i natten och har hud under naglarna. Jag fumlar efter tändstickorna på nattygsbordet och i det svaga ljuset de ger ser jag blodfläckar på det vita lakanet- jag har rivit hål på bröstkorgen, igen.
Det krävs en muskel för att älska men aldrig har jag vunnit i armbrytning och mina lungor orkar varken blåsa ballonger eller hålla mig under vattenytan tills någon räknat till tio. I brist på muskler dricker jag kaffe för att orka lyfta mig ur sängen och fyller blodsystemet med socker för att blodet ska nå upp till huvudet.
Jag tar en kall dusch och ställer mig naken framför spegeln för att se om det går att se något genom rivmärkena: ett hjärta, ett livstecken, en känsla, vad som helst. Icke. Det är endast en röd kletig sörja som smakar beskt. Jag filar ner mina naglar och vågar inte somna om. Så jag kokar kaffe i stället.
Valborg och värme
Sveriges största festival äger rum i Lunds stadspark under valborg. Vi var bland de första att markera ut revir med filtar som skulle täckas av spilld öl, halvätna jordgubbar och strumpbyxor som åkte av när solen blev alldeles för het. Årets första sommardag- jag känner hur jag smälter.
bal på borgen
Det var dags för vårbal så vi tog fram långklänningarna och de högsta klackarna butikerna hade att erbjuda för att inte snava på kjoltygen. Jag älskar alla tillställningar då vinglaset blir till accessoar och män i frack en del av inredningen. Man blir så glad av att omringas av vackra människor.
Det flög korkar i hela lägenheten och såhär vackra var vi innan vi styrde mot Lundagård.
Clara: min vapendragerska och ständiga partner in crime.
Nog tycer jag ändå att jag och Clara utgör ett vackert par men det vackraste paret var nog Måns och Diana.
I kön till näspudringen stod två välbekanta ansikten och lurade på oss starka drycker.
De sa att dryckerna gör oss vackrare än pudret.
Efter en middag med alldeles för mycket att äta slog vi klackarna i taket och fick klänningarna dränkta i öl. Det blev sent; det blev morgon och jag gick hem. Han bar mig upp för trapporna till sovrummet, tog av mig mina kläder och la mig under täcket. Vad är väl en bal på borgen - alldeles underbar!
morgonstund har guld i mun
Solen går upp utanför mitt sovrumsfönster och fåglarna har påbörjat sin parningssång. I koppen är kaffet svart. Jag tror på sommaren. Precis som tyska turister på en medelhavskryssning tänkte jag sprida mitt revir med en filt långt bortanför skuggan vid stadens domkyrka och lapa sol hela dagen- min kropp behöver D-vitamin och jag behöver lite vårkänslor. Mjukglass står på menyn och ber man snällt får man extra chokladsås.
London Calling
För några veckor sedan bokade jag impulsivt biljetter till London vilket jag nästan han glömma bort tills jag hörde The Clash London Calling av en slump. Så påskhelgen spenderades i kronjuvelsernas och Shakespeares stad. Men i stället för att sätta klockan efter Big Ben och se på vakter med höga peruker spenderade jag dagarna med mitt brittiska sällskap på pubar runt om i storstaden och de visade mig en gömd värld bortanför vykortsmotiv och turistattraktioner.
I London släcker man törsten med öl, och törstig- ja det är man mest hela tiden.
Det bästa med pubarna är nog egentligen varken ölen eller de gamla britterna som läser The Times vid baren, nej det bästa är nog maten. Portionerna är stora och grönsakerna lämnas åt sidan- mer plats åt det väsentliga!
Vi åt en episk frukost på The Diner. Den bestod i stort sett av bananashake, burger, eggs benedict och stacks of pancakes och man behöver inte skämmas över att fråga efter extra maple syrup tre gånger.
Mellan allt pubhäng promenerade vi på gatorna i London. Bilarna kör på fel sida av vägen och jag har alltid varit ganska säker på att jag kommer att dö av att en dubbel decker bus krashar in i mig- aldrig ahr jag varit så nära.
På Brick lane spenderade vi timmar i små antikvitetsbutiker. Vi hittade champagnevispar och cigarettmunstycken från tiden då allt var i svartvitt.
Att dricka te på engelskt vis tar timmar då kakfat blandas med drinkar och samtal med samtida.
Fick jag välja en måltid att ta med in i evigheten skulle det vara vår sista måltid i London. Fröken G hade bokat bord på en burlesk kabaret i östra London. Där serverades köttet blodigt och rödvinsglasen fylldes till bredden. På scenen stod fylliga damer med fjädrar i håret och vackra klänningar. SÅ ska en måltid intas.
Frukost för två
Jag vaknar av värmen i mitt sovrum: den är högre än vad jag är van vid. Jag känner ett par läppar i min nacke och som huvudkudde har jag hans arm. Tavlan ovanför sängen hänger något på sned och på golvet ligger underkläder och rödvinsglasen som är tömda på sitt innehåll. Jag vänder mig försiktigt runt men hans tunga arm hindrar mig från att resa mig upp.
När han till slut vaknat spenderar vi förmiddagen i soffan lyssnandes till Otis Redding. Äggen är hårdkokta då kyssarna drog ut på koktiden. Jag ber honom ta av sig tröjan- den ligger åter igen bredvid min säng.
Att bli kysst mot en vägg tills kaffet kokar över
Som en pil rakt i hjärtat; jag har blivit bönhörd. Två nätter i rad har jag somnat in på en mans bröst och två mornar i rad har jag vaknat upp i hans armar. Små kyssar i nacken och en stadig hand på min höft. Jag vågar inte avslöja att jag har vaknat, rädd för att hans fingrar ska sluta att promenera längs min ryggrad.
I morse, efter några timmar mellan lakanen, sprang jag ner i bara pyamas till livsmedelsbutiken på min gata och köpte frukost till två. När jag kom tillbaka stod en man med bar överkropp i mitt kök och kokade kaffe. Bon Iver i högtalaren och fönstren på vid gavel. Han lyfter upp mig mot väggen och kysser mig tills kaffet kokar över.
I natt somnar jag ensam. Nyckeln ligger under dörrmattan i fall om att---
chanel på halsen och vissnande blommor
Dagarns rullar på i Lund och visst är det vackert att bli väckt av soluppgången och och visst är det vackert att dricka kaffe i sidennattlinne med fåglarna som enda sällskap. Men av gammal vana sover jag på ena sidan av sängen och saknar en varm kropp bredvid min på morgonen. För det är ännu vackrare att sova naken: hud mot hud och duka fram frukost för två. Det blir lätt ensamt när man är själv.
Jag tömmer en bortglömd vinflaska på sitt innehåll, vattnar tulpanerna och tar några droppar parfym på halsen i fall om att någon skulle kasta sten på fönsterrutan och be mig slänga ner nycklarna i kväll, imorgon kväll, ja varje kväll. Parfymen är snart slut och tulpanerna sjunger på sista versen.
fredagsromantik och manliga andetag
Det var fredagskväll och gästlistan var oändlig.
Vi lagade råbiff och öppnade alldeles för många rödvinsflaskor,
bad om ursäkt till grannara i förväg och satte friday I'm in love högst upp på spellistan.
Innan kvällen börjat var väggarna fortfarande fria från rödvinsfläckar och golvet var inte fullt av kapsyler och glassplitter. Med timmarna flöt stearinet ut på bordet och sängen hoppades sönder, flaskorna tömdes på innehåll och rummen fylldes av andetag, dimma och kyssar.
Ja innan hallen fylldes med skor och alla fönster immades igen så var frisyrerna välkammade och männen doftade eau de cologne. Vid gryningen tömdes rummen på studenter och jag bars till den sönderhoppade sängen.
Jag vaknade på en mans bröst och lyssnade till hans djupa andetag tills han vaknade.
Diana och Måns kom med grillad kyckling och så hjälptes vi åt med disken.
Friday I'm in love
Söndag, scones och stearinljus
Diana bjöd in till brunch på söndagen; hon lockade hungriga studenter med träningsvärk från nattens bravader med blåbärsscones och bacon. Den enda tillåtna musiken var Bethoven och Mozart.
Det fanns fruksallad med chokladdoppade solrosfrön och jag hade tagit med mig min farmors jordgubbssylt som smakar barndomsminnen.
Hos Diana dricker man allt ur vinglas och de nybakade blåbärssconsen tar aldrig slut.
Nu sitter jag uppkrupen i soffan dit Bethoven har förföljt mig. Det skramlas med tallrikar från mina grannars kök och jag hör killen på ovanvåningen knäppa på sin gitarr. Stearinljusen har snart brunnit ut och jag fyller på min tekopp- en bra söndag, helt enkelt.
Att inreda med vänner och rödvinsfläckar
Mitt golv möblerades och mina väggar pryddes med speglar. Så på fredagen bestämde vi oss för att dricka rödvin och spela musik för grannarna.
Med sitt röda hårsvall passar fru Grapengiesser bättre i itt hem än de flesta, inklusive jag.
Det blev lördagsmorgon och vi gjorde bråttompizza som vi doppade i bearnaisesås.
mina vänner är min inredning- det är inget hem utan dem.
tomma golv och öppna fönster
Jag har äntligen kommit hem. Jag har fyra uppsättningar nycklar; aldrig har mina knogar vitnat så som när jag fick dem; aldrig har jag hållt så hårt om något.
Det var högre i tak än vad jag föreställt mig. Jag skruvar upp värmen och sätter mig i det öppna fönstret och spelar jazzmusik för staden. Jag ser barnen spela fotboll på gården; jag ser duvor som matar varandra; jag ser litteraturstudentens ilska över punkteringen på cykeln och i ett fönster står en välklippt pojkfrisyr och, precis som jag, ser ut genom sitt fönster och in i andras.
Tittar man in genom mina fönster ser man tvåhundra lager andetag och dragrace från ögon till ögon. Någon spiller rödvin på de vita väggarna och i köket bakas det bröd. Läppstiftsflickor sätter sina avtryck på glasen, cigarretterna och pojknackarna. Från mitt hem spelas det hög musik och sängen är nybäddad. Det finns ballerinakex i mitt skafferi- kom och fördriv tiden med mig.
Innan möblerna kommit på plats drack vi rödvin på golvet och bröt brödet med händerna. Han med glasögon på surdegsbageriet känner igen mig då jag är där mest hela tiden, för brödets skull javisst, men mest för hans vita leende.
Carbonara och Clara
En vecka efter csn lagar jag och Clara pasta carbonara som sista måltiden. Härefter blir det en torftig vecka med kikärter och nudlar. Jag inreder bra mycket hellre ett hem med små antikviteter från stadens andrahandsbutiker än äter god mat- och det finns folk som lever enbart på ris.
Vi läser Svenska Dagbladet från förra veckan. Gamla nyheter är också nyheter. Korsord blir aldrig gamla. Snart stänger de säkert av värmen också. Vi får väl värma varandra ett litet tag till. Precis som vi vill ha det.
Om det var i Paris hade jag dött av lycka
Snart har jag ett hem. Några rum jag kan gå barfota i och en fläkt jag kan tjuvröka under när ingen ser. Snart har jag en vägg att tjuvlyssna på grannarna genom och ett brevinkast dit alla handskrivna brev jag kommer att få kan trilla in. Ja, en portkod att glömma bort och en nyckel att ha i en kjedja runt halsen; en kyl att fylla med bubblor, väggar att spilla vin på och säng att fylla med kärlek och knäckebrödssmulor.
Jag tänker mig vackra detaljer och obekväma men tjusiga möbler, dåligt fungerande element och en spricka i helkroppsspegeln. Jag ska alltid ha ballerinakex och rödvin hemma. Coffee table books så at man slipper prata.
På fredagskvällarna ska vi gå hem tidigt för att spela schack eller domino.
Vi vaknar tidigt och äter frukost i sängen. Genom fönstret skiner solen och jag har ingen rullgardin att dra ner- solen skiner alltid in.
Det kommer aldrig att finnas några rena tallrikar för de är utspridda i lägenheten med halvätna bakverk på.
Och utanför fönstren står Eiffeltornet, bilar tutar och det doftar av nybakade baguetter.
Ja nej allt kan man ju inte få.
